ARTIST STATEMENT
Sedan 40 år tillbaka målar jag självporträtt. Det yttre smälter samman med min personliga inre upplevelse. Synintryck, tankar och upplevelser är riktningsgivande för verkens tillblivelse. Framför min spegel är jag själv utgångspunkten men för att jag ska komma till mitt avslut behöver mina valda färger och linjer överraska och väcka nya frågor under arbetets gång.
När överraskningen uteblir, målar jag över min målning med ett nytt porträtt.
Utöver de psykologiserande porträtten har samtiden skapat frågor i mitt konstnärskap. Jag har i självporträtten undersökt demokrati, välfärd och medborgerliga rättigheter och hur makt, våld och bristen på jämställdhet påverkar oss.
Det var redan som ett litet barn boendes på landet som jag hittade en väg då jag tog mina föräldrars kamera och började fotografera en solhatt på olika platser i trädgården där hemma. Den fotades liggande mellan Ölandstok och andra perenner i blomlådan eller under den randiga rockringen, ovanpå serietidningen Fantomen eller liggande på familjens vita Volvo. Tid och rum försvann, samtidigt som en eufori och ett allvarsamt fokus inom mig uppstod.
När bilderna på rullen tog slut blev jag RÄDD, självklart förstod jag att de skulle bli arga när jag tagit 17 onödiga bilder på en hatt istället för "riktiga" bilder på utflykter, farbröder och julaftnar. Men samtidigt med rädslan och skammen kände jag stark förväntan. Hade jag lyckats skapa någonting?
OCH I SÅ FALL, VAD VAR DET?
»Alla är extremt olika, ändå lika på något märkligt sätt. En blick, en detalj, alltid något som påminner om hennes ständigt föränderliga ansikte.
Friheten, den odogmatiska lusten, är hennes signum likväl som det oavslutade, aldrig överarbetade slutresultatet.«
Christer Fällman, Östgöta Correspondenten